Följ med på min resa som egenföretagare

Hej på er!

Åh, har verkligen saknat att blogga. Blogga är ett ställe där man kan bara få skriva av sig, samla alla tankar på ett och samma ställe och samtidigt kunna gå tillbaka och titta hur långt man har kommit på sin resa. Vill även med denna blogg kunna inspirera och motivera andra unga entreprenörer och egenföretagare att våga satsa på sin grej!

För er som inte vet så heter jag Gabriella och jag driver mitt egna företag sedan augusti 2017. Egentligen har jag haft företaget registrerat sedan 2014 men sen har livet kommit emellan, så ungefär i augusti 2017 började jag satsa på min fotofirma.

Jag började en utbildning på Hjälmareds Folkhögskola, Grafisk Design – Video & Webb, för att komplettera min firma så jag skulle kunna nå ut till fler och erbjuda mer till mina kunder. Och när jag började den i augusti bestämde jag mig för att det är detta jag vill göra. Jag vill köra mitt race nu! Marknadsföring är något som jag brinner starkt för, så det är den vägen jag ska jobba mig uppåt på! Nu är jag fotograf, videograf och marknadsförare kan man säga. Jag tar fram både material och content till sociala medier och annan marknadsföring till andra företag. Och jag ÄLSKAR det!

För att försöka synas så mycket som möjligt och få ett större kontaktnät går jag på nätverksträffar. En som är bestående och som jag går en gång i veckan på är BNI. När ni följer mig här på bloggen så kommer ni få veta mer om det, men det är ett nätverk där företagare nätverkar med varandra och ger varandra kontakter till nya affärer!

Jag är ny i entreprenörvärlden och lär mig nya saker varje dag! Jag lyssnar, gör, misslyckas, lyssnar igen, gör om, lyckas och ibland misslyckas jag igen. Jag frågar otroligt mycket, om allt! Hur man får ihop livet, hur man når ut till kunde bäst, vilka argument som biter bäst, listan är oändlig! Och om någon av er skulle undra något så SKRIV! Skriv till mig! Jag svarar gärna på era frågor och funderingar så gott jag kan!

Hoppas ni vill följa med mig på ett äventyr som egenföretagare och resan med mitt drömjobb! Följ mig gärna på @photobygabriellaa på instagram, där lägger jag upp dagligen vad jag har för mig!

/ Gabriella

Bakom kulisserna – Harrys kampanjfotografering

I söndags vaknade jag med ett ryck. ”Tänk om klockan inte har ringt?!” var första tanken innan jag kastade mig över telefonen som låg i night-mode bredvid vår säng. Men det var lugnt, klockan skulle ringa om 3 minuter så jag kunde andas ut. ”Pust”. Passade på att pussa och krama om min andra trötta hälft på andra sidan sängen. Jag gick upp, slängde ihop lite bananpannkakor och stekte tillsammans med kokosolja och åt tillsammans med lite kvarg och färska bär samtidigt som jag tittade på Million Dollar Listin New York.

Tankarna for omkring i huvudet på mig, försökte föreställa mig hur fotograferingen skulle gå till, vilka vinklar jag skulle använda mig av, vilka objektiv jag borde ha med mig etc medan jag tuggade i mig min färgstarka frukost. När klockan började närma sig kvart i 9 tog jag min utrustning och knallade ner för trapporna och ut i bilen. Musiken på hög volym, solglasögonen på och solen som glatt hälsade mig lycka till med sina varma strålar. Ett snabbt stopp på Maxi ICA i Kungälv för att hämta upp en påse med elektronik, och sen iväg till Harrys restaurang vid Kungsport.

Väl där var solen lika stark och fåglarna kvittrade hej vilt, riktigt härliga vårkänslor! Väl utanför restaurangen möttes jag av ett glatt ansikte och ett ännu gladare leende. Det var Jacob, en av de två Grafiska Formgivarna på Harrys, och han hjälpte mig in med min utrustning. Väl därinne var kramade Kajsa om mig och hälsade mig välkommen, ena handen med en takeaway-mugg och andra med en halvuppäten macka från Espresso house som hon hade köpt med sig på vägen hit. Jag började plocka upp mina blixtar, min kamera och annan utrustning medan vi pratade om upplägget på fotograferingen för dagen. Den andra Grafiska Formgivaren, Alexandra, hade precis kommit in till restaurangen och vi var redo att börja rigga!

Tyvärr får jag inte avslöja för mycket om vad vi har fotograferat och vad det gäller, men första fotograferingen innefattade rotfrukter, en kock och massa jord. Blev en väldigt rolig fotografering och både filmerna och bilderna blev väldigt bra! Åh, när jag tänker tillbaka på bilderna så är detta helt fantastiskt att detta är MITT JOBB??? Gud, känns så overkligt haha. Men men. Tillbaka till detta. Efter rotfruktsbilden blev det en mysbild med biffar. Den höll vi på med ett bra tag innan vi fick till den rätta stämaningen i bilden. Vi fick till och med byta ställe där vi fotade, vi gick till ett annat hören av restaurangen och fotade där istället. Men det blev väldigt mysigt och filmen kommer bli kanon!


Då var två kampanjer fotograferade och nu blev det en skagentoast som skulle få sin tid i rampljuset. Älskar för övrigt skagenröra, det riktigt vattnades i munnen på mig när jag fotade den haha. Denna gången använde vi inte någon blixt vilket jag älskar! Fota mat utan blixtar är det BÄSTA jag vet, ljuset faller så mycket finare. Med blixt försvinner alla fina skuggor och fina drag. Gaaah, längtar så mycket tills jag får visa er resultaten för denna fotografering! Men snart släpps april-kampanjen som jag var med och fotade, ska bli grymt kul att få se de bilderna och filmerna ute på restaurangerna!

När skagentoasten var fotad (och uppäten av mig haha) var det dags för sista fotograferingen för dagen; uteserveringsbilden. Vi hade en otrolig tur med vädret då det var i stort sätt vindstilla och solen gassade på som aldrig förr. Hela Condecos uteserveringen på andra sidan var helt fullsatt. Där satt folk med sin kaffe, tjocka jackor och filtar och njöt av den stora gula lampan som lyste värmande på dem. Fantastiskt att vi har allt detta framför oss nu, snart är det sommar igen! Wieeee!

Bilden togs lite utanför Harrys egna uteservering för att vi skulle få bästa resultat med solen. Bilden blev jättebra, den skrek verkligen SOMMAR! Och för att jag skulle få bästa bilden fick jag snällt slänga mig på backen och fota. Älskar att få bli lite ”skiten” när jag jobbar, då ser man hur långt man är villig att gå för att få den perfekta bilden!

Sista bilden gick snabbt att ta och när den var tagen var det dags att plocka ihop grejerna och rulla hemåt. Det var en jätterolig fotografering och det var länge sen jag skrattade såpass mycket som jag gjorde. De är riktigt sköna och har en väldigt rolig jargong mellan varandra, vilket gör det till en lättsam och rolig miljö att vara i. En söndag helt i min smak, mycket skratt, fotografering och mat 😉

– Gabriella

Låt inte rädsla stå i vägen

Fotograferingen hade varit inbokat länge, säkert i 4-5 veckor. Jag visste precis när och vart det skulle vara och jag skulle få göra det jag kan, fota mat och skapa en mysig känsla. Men ändå, dagen innan, så slog nervositeten och prestationsångesten in. Jag fick flera gånger upp tankar i huvudet som berättade för mig att jag inte kan. “Jag har ju aldrig gjort denna sortens fotografering förut”, “Tänk om de blir missnöjda”, “Tänk om jag inte klarar det?”. Jag skulle fota det jag kunde, men denna gången var det såpass mörkt att jag var tvungen att använda mig av blixtar. Vilket jag aldrig har gjort förut när jag fotat mat.

Men hyrde mig ett par blixtar då mina inte fungerade (är otroligt glad att jag tittade det dagen innan haha), satte upp de och testfotade en tallrik hemma kl 19.00 på kvällen efter min praktik. Och självklart blev det inte alls som de bilderna de skickade till mig, om hur de ville ha det. Då fick jag ännu mer panik “tänk om jag inte klarar av det? Tänk om jag har tagit mig vatten över huvudet??”. Jag packade ner blixtarna igen och fixade iordning mig för sängen. Kröp ner i sängen och googlade runt efter hur man fotar mat snyggast med bild. Hittade en fantastisk sida som förklarade hur man gjorde, var man reglerade allmänljuset och blixtljuset m.m. Perfekt guide för mig som inte hade fotat mat med blixt förut.

Jag stängde ner telefonen och förhörde mig själv i huvudet vilket reglage som ändrade blixitnsläpp och allmänljuset och försökte därefter somna, vilket var lättare sagt än gjort. Låg och tänkte på hur bilderna skulle bli, pulsen höjdes då jag stressade upp mig när jag spelade alla möjliga senarion framför mig. Men efter många tankar fram och tillbaka, samt jättemycket positiva ord från min pojkvän så somnade jag gott vid hans sida.

Morgonen därefter vaknade jag och har nog aldrig varit så pigg. Klockan ringde runt 05.45 och jag steg upp utan att dra mig något. Gick mot badrummet och började göra mig iordning. Kände hur pulsen höjdes igen, precis som kvällen innan. “Idag ska jag fotografera för Harrys” tänkte jag för mig själv. Pulsen höjdes ännu en aning och jag hade till och med svårt att äta frukost (vilket jag aldrig har annars).

Jag gick igenom alla grejer som jag skulle ha med mig, tog med mig grejerna ner i bilen och åkte mot Göteborg. Klockan var 06.50 och jag drog på danslistan i bilen. Musiken dunkade högt i högtalarna och jag sjöng med som aldrig förr. Vet inte vad det var, men musiken fick mig att bli peppad och använda nervositeten på ett bra sätt istället för att oroa mig för olika skräcksernarion för hur det kunde gå.

Jag parkerade bilen i centrum, tog min packning och gick mot Harrys restaurangen. Väl där såg jag en av tjejerna som skulle vara med på fotograferingen. Hon hälsade mig varmt välkommen och hon var så lugn och lämnade ett tryggt intryck hos mig. Vilket gjorde att min puls gick ner och jag kände att nervositeten började släppa. Jag packade upp blixtarna, satte i strömmen och ställde upp mitt stativ. När de höll på att styla upp baren för första kampanjbilden så tog jag en testbild och höll nästan andan när jag tryckte av på kameran. Blixten slog, kameran tog bilden och jag väntade med hjärtat i halsgropen efter resultatet. Bilden kom upp på skärmen och jag kände hur en stor sten släppte från mina axlar. Den blev precis så bra som deras bilder som de hade skickat till mig dagarna innan. Jag log och kände en otrolig lättnad; jag skulle klara detta.

Resten av fotograferingen gick jättebra och allt rullade på. Vi bollade ideér om vilka bilder vi skulle fota, hur rekvisitan skulle göra sig bäst på bild och så testade vi att fota. Ändrade lite rekvisita och fotade igen. Jag gick därifrån efter lite drygt 2 timmar med mycket skratt och lärdomar i bagaget. Är så otroligt stolt att jag genomgick denna fotografering trots att jag var så nervös, aldrig hade fotograferat med blixt och fotograferade för en såpass stor concern.

Om det säger något, så är det att man ska aldrig ge upp. Man ska göra det som känns jobbigt att göra, för det är det som utvecklar en. Om man bara gör saker som man gjort innan så lär man sig aldrig något nytt. Det kunde lika väl gått åt helvete, men då hade jag lärt mig massor ändå. Hur man inte skulle göra och inte göra samma sak nästa gång, för det kommer bli en nästa gång. Det finns inte på världskartan att man ska ge upp bara för att det blir lite motgång? Det är bara att fortsätta trampa och till slut når man dit man ville. Kanske inte på första försöket, kanske inte heller andra, men vem vet, på tredje kanske du är där och äger det!